Sara

I've been down so low, people look at me and they know.
They can tell something is wrong, like I don't belong.
Staring through a window, standing outside they're just too happy to care tonight.
I want to be like them, but I'll mess it up again.

-suck-
Inte ska jag få sova inatt heller, och inte kommer jag komma upp någorlunda tidigt.
Mina tankar vandrar hela tiden elsewhere, och jag har inte kommit på vad jag kan göra för att få stopp på dom.
Helgen var efterlängtad, och rolig, men jag tror jag hade lite för höga förväntningar. Kvällen var lite smått galen och jag vet inte riktigt vad som hände, men jag slogs mot känslorna, som tillslut vann. Det kändes iof ganska bra att inte bry sig för ett tag, att skita i allt. Att få vara lite arg.  Men nu är man tillbaks i vardagen igen, tillbaks på jobbet där ingen vet någonting. Där man måste bry sig och le och där allt är Kaos och stämningen sådär. Anki skriker på som vanligt, och kylan omsluter oss samtidigt som vi alla försöker stötta varandra i väntan på ett beslut. Ett beslut som trots allt rör oss alla. Vem kommer få stanna? Kommer någon få stanna över huvud taget, eller kommer alla behöva gå? Jag är ganska säker på att det här är mina sista tre veckor på Hotell Åsen. Vad som än händer. Men Vad kommer sedan? Jag som, i mörkret, redan känner mig vilsen och inte vet vart jag ska ta vägen.

And I know that it's a wonderful world, but I can't feel it right now.
Well I thought that I was doing well, but I just want to cry now.