Isn't it amazing how death makes you think of life?

Det är svårt att undgå tankarna som snurrar i huvudet just nu.. Världen kan förändras i ett ögonblick. Ett enda ögonblick, sen är det över. Som när man är ute och kör bil och kör lite för fort, tar svängen lite för långt ut, får möte och sen är det kört. 4 personer, 1 död. Ibland får man inte ens läsa på inför provet, det kommer sådär plötsligt ni vet. Hur stora är chanserna att man då kommer klara sig igenom det? kanske 50%, 75% om man har tur..
Livet på sistone har varit omtumlande, på många vis.
Först jobbet, som aldrig verkar ta slut. Det känns bra när chefen tar förgivet att man kan jobba hela sommaren, utan att fråga om man överhuvudtaget ska vara hemma, eller om man vill ha semester. Funderar på att bara skita i det, och dra nånstans. men vart skulle jag ta vägen? Jag vet ju att Du vill komma och hälsa på i sommar, men är jag redo? Jag vet att jag varit avvisande på sistone, att allting inte har kännts rätt. Men är det så konstigt när du inte kan göra den enda saken jag ber dig om? En sån simpel sak som bekräftar hela vår existens. Utan den finns inget Vi. Självklart så förstår du inte det, utan drar ut på det. 3 månader har jag väntat.
Tänk efter innan det är För sent.

R.I.P Richard..


Tillbaks till grubblerierna :)

You can't have a relationship with someone you've never layed eyes on.