It can only get better.
I feel these four walls closing in, my face up against the glass. I'm looking out.
Is this my life I'm wondering?
It happend so fast, how do I turn this thing around? Is this the bed I chose to make?
It's greener pastures I'm thinking about.
Wide open spaces far away.
All I want is the wind in my hair, to face the fear but not feal scared.
I see the girl I wanna be.
Riding bare back, care free along the shore.
If only that someone was me.
Jumpin head first headlong without a thought.
To act and damn the consequence, I wish it could be that easy.
But fear surrounds me like a fence, I wanna break free.
Breaklessly abandoning myself before you.
I want to open up my heart, tell him how I feel..
Mitt mantra just nu. Det kan bara bli till det bättre.
Eller? Jag vet inte om det är skönt eller fördjävligt. Det sköna är att jag kommer slippa en dumdristig chef, som inte har lärt sig att säga nej någonstans i livet. En chef som har gett upp. Det fördjävliga är att jag måste ut och söka jobb, men som sagt. Det kan bara bli till det bättre. Det känns som om det är dags för en ny start, ett nytt så kallat liv.
Jag gillar verkligen inte vintern. Allt känns så jäkla meningslöst. Att sitta och köra till jobbet och tillbaks varje dag. Att inte kunna sova, varje natt. Att aldrig träffa någon dagtid. Att julen närmar sig. Att det regnar.
Att handla julklappar sätter lite plåster på såren, eftersom jag faktiskt älskar att ge bort saker. Det svåra är bara att veta vad man ska köpa.
I morgon har vi julbord för Samhall, alla som vet vad och vilka det är tänker "åh nej!". Mhmm, säger jag. Jag kunde ju inget annat än pusta ut när jag fick höra att det inte var någon alkohol inkluderad. Vem vet hur de hade reagerat då. Nu ska jag inte dra alla över en och samma kant, många av dem är jätte trevliga, men det finns en hel del skumma typer där.
Kanske dags att göra sig redo för sängen, läsa lite och hoppas på att man däckar någorlunda tidigt.
TaTa.
Min mor är sötast, hon vet precis vad jag behöver dessa kalla, mörka och ruggiga dagar :)
Is this my life I'm wondering?
It happend so fast, how do I turn this thing around? Is this the bed I chose to make?
It's greener pastures I'm thinking about.
Wide open spaces far away.
All I want is the wind in my hair, to face the fear but not feal scared.
I see the girl I wanna be.
Riding bare back, care free along the shore.
If only that someone was me.
Jumpin head first headlong without a thought.
To act and damn the consequence, I wish it could be that easy.
But fear surrounds me like a fence, I wanna break free.
Breaklessly abandoning myself before you.
I want to open up my heart, tell him how I feel..
Mitt mantra just nu. Det kan bara bli till det bättre.
Eller? Jag vet inte om det är skönt eller fördjävligt. Det sköna är att jag kommer slippa en dumdristig chef, som inte har lärt sig att säga nej någonstans i livet. En chef som har gett upp. Det fördjävliga är att jag måste ut och söka jobb, men som sagt. Det kan bara bli till det bättre. Det känns som om det är dags för en ny start, ett nytt så kallat liv.
Jag gillar verkligen inte vintern. Allt känns så jäkla meningslöst. Att sitta och köra till jobbet och tillbaks varje dag. Att inte kunna sova, varje natt. Att aldrig träffa någon dagtid. Att julen närmar sig. Att det regnar.
Att handla julklappar sätter lite plåster på såren, eftersom jag faktiskt älskar att ge bort saker. Det svåra är bara att veta vad man ska köpa.
I morgon har vi julbord för Samhall, alla som vet vad och vilka det är tänker "åh nej!". Mhmm, säger jag. Jag kunde ju inget annat än pusta ut när jag fick höra att det inte var någon alkohol inkluderad. Vem vet hur de hade reagerat då. Nu ska jag inte dra alla över en och samma kant, många av dem är jätte trevliga, men det finns en hel del skumma typer där.
Kanske dags att göra sig redo för sängen, läsa lite och hoppas på att man däckar någorlunda tidigt.
TaTa.
Min mor är sötast, hon vet precis vad jag behöver dessa kalla, mörka och ruggiga dagar :)
Kommentarer
Trackback