Sara

Men om någon mot förmodan fortfarande skulle besöka den så har jag flyttat!


http://saramalmqvist.blogspot.com/

Där skrivs det lite mer flitigt, just nu iaf.. om vad jag har för mig i Australien och vad som pågår i mitt liv.

Ha det så bra så ses vi förhoppningsvis där!

Äntligen är mitt internet up and running igen! Har kännt mig helt lost utan det. Inga roliga msn stunder, inget onödigt surfande på shopping sajter och framförallt ingen ny musik på 2 veckor. Den här tiden har dock tagit mig tillbaks till verkligheten lite och lockat fram lusten att blogga! (: Har varit ute och shoppat lite nya klänningar och ett par helt underbara(!!) skor.. De senaste sommar säsongerna har jag gått och varit näst intill förtvivlad över sko-modet, men det verkar som om turen har vänt.

I morgon bär det av ner till H-stad för en konsultation med tatueraren om en liten förändring. Håller tummarna för att det fungerar, annars får den helt enkelt tas bort. Det hade inte varit roligt. Funderar för övrigt på frisyrer och vad man kan hitta på härnäst. Det känns som om jag bara sparar och sparar men varför? Kanske bättre att klippa av det och faktiskt ha en snygg frisyr istället. Men hu.. vad svårt. Trots allt så älskar jag långt hår. Verkligen!

Om si sådär 4 veckor bär det av till Kroatien och lite sol och bad. Välförtjänt, så som jag slavat de senaste månaderna (och för vad?). Ett mer otacksamt arbete får man leta efter..

Fick ett trevligt och oväntat samtal i förra veckan från gisleparken om arbete där till hösten. Absolut svarade jag och inte mer var det med det. :) Känner att jag behöver ta upp bartender grejen igen för att inte känna mig helt bortkommen och lite extra erfarenhet är aldrig fel om man, låt säga, känner för att söka jobb i Åre till hösten. Eller utomlands. Ni som känner mig vet att sommar och sol är det bästa jag vet. :)

Men nu får det vara nog. Har varit ute och powerwalkat i en timme så det är dags för duschen och sen sängen. Förhoppningsvis håller min "blogga-mera" känsla i sig. Bättre sätt att tömma tankar på finns inte.

Ciao

Det är svårt att undgå tankarna som snurrar i huvudet just nu.. Världen kan förändras i ett ögonblick. Ett enda ögonblick, sen är det över. Som när man är ute och kör bil och kör lite för fort, tar svängen lite för långt ut, får möte och sen är det kört. 4 personer, 1 död. Ibland får man inte ens läsa på inför provet, det kommer sådär plötsligt ni vet. Hur stora är chanserna att man då kommer klara sig igenom det? kanske 50%, 75% om man har tur..
Livet på sistone har varit omtumlande, på många vis.
Först jobbet, som aldrig verkar ta slut. Det känns bra när chefen tar förgivet att man kan jobba hela sommaren, utan att fråga om man överhuvudtaget ska vara hemma, eller om man vill ha semester. Funderar på att bara skita i det, och dra nånstans. men vart skulle jag ta vägen? Jag vet ju att Du vill komma och hälsa på i sommar, men är jag redo? Jag vet att jag varit avvisande på sistone, att allting inte har kännts rätt. Men är det så konstigt när du inte kan göra den enda saken jag ber dig om? En sån simpel sak som bekräftar hela vår existens. Utan den finns inget Vi. Självklart så förstår du inte det, utan drar ut på det. 3 månader har jag väntat.
Tänk efter innan det är För sent.

R.I.P Richard..


Tillbaks till grubblerierna :)

You can't have a relationship with someone you've never layed eyes on.

Det var ett tag sen jag kände för att skriva något. Mestadels för att det inte hänt så mycket annat än att mamma har fyllt 40. Tiden står för tillfället still och det händer ungefär lika mycket. Jag vill börja jobba igen.
Frågan är bara var när och hur. :(och med vad? Gee.. trodde inte det skulle vara så här jobbigt att inte veta vad man vill göra.
Imorn ska jag iaf ner till Pappa och hälsa på! Hemma från Thai igen, och det ska bli kul att få se honom lite. Och ut imorn kväll ska vi! Även om det kanske inte är roligast att gå ut med sin pappa, men hans tanke med det hela är väl att jag ska se lite av de pubar som finns, och söka lite jobb. Vilket kan va helnice. :)
Vill att Jeanette ska komma hem så vi kan åka iväg nånstans och leva livet, festa gärnet! :D

www.pandora.com <- visit! skitbra sida.

Ah well.. take care folks!

Dags att sova.

Uscha, jag vaknade inte förräns 4 idag. Lite konstigt eftersom jag somnade tidigare än vad jag brukar.
Har spenderat det som var kvar utav dagen med att laga mat, tvätta, städa och sköta pannan. Och självklart var jag tvungen att titta på serien om tsunamin på 3:an. Det känns fortfarande som om det var igår, och det var inte annat än att tårarna kom smygandes. Jag kommer sitta bänkad vid tv:n imorn kl 21.00 as well. De visar trots allt en del av det som jag aldrig upplevde, och aldrig såg.

På torsdag har jag det där jäkla mötet på AF, som jag verkligen hade velat skippa. Hur ska jag klara av att gå upp innan 8? Kanske borde passa på att göra det mesta utav dagen och ta en tripp till H-stad. Har lite saker att fixa där.


Jag antar att det är normalt att vara nervös.

Jag trodde att de här dagarna hemma skulle få mig att komma till någon sorts insikt. Att jag faktiskt skulle kunna bestämma mig för vad som komma skall. Men om sanningen ska fram så har det bara gjort mig än mer fundersam och än mer förvirrad. Fler alternativ har kommit upp, och tiden räcker verkligen inte till.

If anyone could just point me in the right direction, so that I would know what to do, and where to go.

Även fast man är arbetslös och har väldigt mycket tid över, verkar den passera fort. Den 4:e januari har precis börjat, och jag har ca 2 dagar på mig att bestämma mig om jag ska till Gran Canaria eller inte. To be perfectly honest så vet jag inte hur jag ska göra, och hur som helst så kan jag inte åka förräns i början av februari.
Advokaten ringde mig igår och sa att jag var tvungen att skriva in mig på arbetsförmedlingen om jag vill ha ut min uppsägningslön. Men hallå. Klart jag ska ha ut den, så jag fick bege mig snällt till AF i Gislaved.
Arbetsförmedlingen.
Måste erkänna att jag inte gillar idén med att de ska hitta ett jobb åt en, för när de väl gör det är det väl aldrig något man verkligen vill ha. Därför föredrar jag att söka själv. Sån tur väl är så går jag inte på A-kassa, för då hade jag varit illa tvungen att gå på möten och en massa annan skit.
Nah-ah, not up for that.

Jag tror att jag har en muskelinflammation på väg, vilket inte känns sådär super-duper kul. Kan inte gå normalt i trappan utan att det gör ap ont.

However, dags att sova.  Klockan är ju trots allt halv 6.


It's only when you have lost everything, you realise that you are free to do anything.

Miracles do happen.
Är det inte så, att även om inget går som man tänkt sig så kan man ändå hitta någon sorts sinnesfrid.
Det verkar som om att vart jag än går, och vad som än händer, så finns tankarna där. Tankar som gör att man grubblar över allt, på tok för länge och på fel sätt. Vintern brukar vara den tid på året som grubblerierna är som värst.
Men är det inte ganska skönt att bara vara?
Att bara acceptera allt som det är och inte ifrågasätta. Att se ett ljus, även om det just för tillfället verkar ganska mörkt och att se något positivt i allt det negativa.
Jag är mycket väl medveten om att jag är arbetslös för tillfället. Jag är medveten om att mitt datorköp har gjort mig ganska pank, men just nu, så bryr jag mig inte för jag har fortfarande alla möjligheter i världen.
Jag behöver inte söka bekräftelse längre, jag behöver inte grunna över hur saker och ting kommer bli, även om jag fortfarande inte vet någonting, och inte har en aning om vad som kommer hända så accepterar jag det för vad det är och känner mig ganska befriad.
Jag vet att saker inte kommer bli som jag hoppas, and that's ok. Så småning om kommer saker lösa sig ändå! =) with, or without you.


Sometimes, I can hear you whisper me.
I can see your hand, reaching for mine, and I can feel the touch of your fingertips on my skin.
Sometimes, when the world has gone dark and quiet, your smile lights up the room. The room of  my heart.
You are, to me, all that which makes everything bad go away.
One thought in your direction and I feel the warmth within my heart, I blush when I think about the times we had and how happy they made me.
But still, when I look into those beautiful blue eyes of yours, I can see the sorrow ,and I can see right through you.
Sometimes, I think you understand that you can't hide from me, and I know that it scares you.
I can assure you that there's no need to be afraid, 'cause your secret is safe with me. I keep all of you in my heart, and I'm pretty sure I will never let you go completely. It would be too hard.
There's a reason why I met you, and that's probably the reason why I won't let you go.
I'm always going to be right here, waiting for you. Even if right here is on the other side of the world, I'll still be waiting.
There's no point in denying that you are extraordinary, or that that my heart belongs to you.
As it always will, you will always be in my dreams.

Jag känner mig som ett enda stort frågetecken just nu.

?

Jag vet inte vad som hände, jag vet inte vad som händer och jag har inte en aning om vad som hända skall.
Visst är det lite befriande, allt det här. Men ändå känner man sig fängslad, hemma, utan något att göra. Inlåst med mina tankar.
På ett sätt är det skönt att veta att livet kan ta mig vart som helst nu. Wherever I wanna go.
Men samtidigt hatar jag att inte ha ett jobb att gå till. Ett jobb gör allting så mycket enklare, tillåter en att göra så mycket mer saker. Just nu känns det som om jag inte kan göra nånting. And that sucks. BIG time.

Jag får helt enkelt sitta här med min shisha, dag ut och dag in, tills jag kommer på en lösning. En bra sådan.

Julmat.
Har ätit så mycket julmat de senaste dagarna och jag är så otroligt trött på det! Det är tur att det bara är jul en gång om året.
Lördagen började med sovmorgon och en ullareds resa, där jag som vanligt inte hittade någonting roligt, och tur var väl det. Det gäller att prioritera sina inköp nu när man blivit arbetslös.
Efter ullared bar det av till Göteborg och Peters syster där även hans andra syster, hennes pojkvän och deras dotter befann sig.
Så med åtta vuxna, 4 barn och ett till påväg blev det julmat och sen julklappsutdelning.. Det var så otroligt mysigt alltihop och så kul att se alla igen. :) Vi kom därifrån lite innan åtta och tänkte ta en liten tur till Jul på Liseberg, men självklart stängde de kl 8, så de enda lampor vi fick se var de man kunde se utifrån :/.. Lite surt, men så är det..
Gårdagen, julafton, spenderades hemma hos mina kära kusiner med hela min mors släkt, förutom mormor och morfar, Anton och Maria. Vi började med att se på Kalle-Anka, och konstigt nog så tyckte inte barnen att det var speciellt kul, utan det var nog mest vi vuxna som tittade. Inte särskilt konstigt eftersom jag och mina kusiner alltid tittade på det när vi var små, och självklart blir man alltid nostalgisk. Efter Kalle var det dags för julmat, återigen, och en liten julsnaps! Barnen som hunnit bli ganska så otåliga vid det här laget åt förståss ganska fort och tjatade på oss andra att vi skulle skynda oss, hela tiden..
Julklappsutdelningen kom såklart den också och alla blev nöjda och glada, även lilla My fick öppna sitt paket som vanligt :)
Den mest otippade julklappen jag fick var nog vattenpipan. Det hade jag aldrig kunnat räkna ut..
Annars var det det gamla vanliga.. Pengar, presentkort, smycken och parfym..

Överlag en väldigt lyckad jul, om man jämför med de andra.

Idag har vi varit hos mormor och morfar och tack och lov har hon alltid Sarma som komplement till Julmaten, vilket betyder att man kan skippa julmaten helt :)
Besöken var dock inte slut där utan självklart bar det av till Anton och Maria med, för att tacka för julklappen och fika lite smått..

Det är nästan så att jag har fått tillbaks julkänslan lite och tycker det är lite synd att det ska vara över så fort. Nu är det självklart Nyår nästa och en jäkla massa besök att klämma in där emellan.

Ikväll blir det utgång gott folk, och jag ska inte vara sämre än alla andra, så lugnt blir det då inte :)
Förhoppningsvis.

Återigen God Jul på er alla, och en fortsatt trevlig sådan. :)

Tjodilo!

Grönt, rött, glitter, silver och guld. De är alla den här månadens färger. Tillsammans med vitt, ofcourse. Människor upptagna med julmatsinköp, julklappshandel och annat smått och gott och ytligt som de tror ska göra deras jul lite mer speciell och deras nära och kära lite lyckligare.
Funkar det?
Självklart funkar det! Vi människor bara ÄLSKAR materiella saker, och ju mer och dyrare desto bättre. Är det inte så? Nåja, de små barnen struntar i priset, hos dem är storleken av större betydelse. Storlek och mängd.
Tomten då?
Jodå, när jag var liten fanns han allt. Inte i egen person möjligtvis, men han fanns där. Varje jul kom han med våra julklappar i sina säckar.
På den tiden var det inte viktigt att veta vem det var som var tomte, det viktiga var bara att han fanns där.
Jag hade inte ens en tanke på att kolla vem det var. Och om jag nu hade tänkt tanken, så hade jag aldrig vågat. Sanningen är nämligen den, att jag var lite rädd för tomten när jag var liten.

När jag jämför våra julaftonar från barndomen, med idag, och när min fyra åriga kusin dumförklarar en och säger att jultomten faktiskt inte finns, Då blir jag rädd. Att tro på tomten när man är liten hör till.

Känslan av att Julen bara innehåller en massa meningslösa, materiella julklappar som vi bara måste ha, och som absolut inte har någon betydelse för den som ger bort dem över huvud taget. Man ger det man vet att folk vill ha, inte det hjärtat säger åt en att ge. Man ger det som förväntas av en.
Ge och ta är något vi är oerhört bra på, men då inte när det gäller lycka och kärlek.
Jag medger att julkänslan inte har infunnit sig i år heller, och att jag kanske låter lite bitter, men det är jag inte. Jag har bara gett upp hoppet om en lycklig jul, till motsats bevisats.

Grönt, rött, glitter, silver och guld.
Ingen av de här färgerna tillför mig något när känslan av glädje och värme saknas.
Den vita hade dock underlättat.

God Jul...

Är så glad att den här veckan är över..
Känner mig ganska mörbultad, har typ träningsverk överallt, bara från att springa runt på jobbet.
Julborden gick bra, både fredag lördag.. vilket känns så underbart skönt, för nu är det bara några små kvar.
En vecka kvar på jobbet, mer eller mindre. Jag vet inte hur det blir i mellan dagarna, om det blir något över huvud taget. Fredrik sa till mig igår att han kanske kommer ta över. En konkurrent hade han kvar. Han sa också att alla måste gå om det blir så, för att han har egen personal. Men han lyckades ändå fråga mig om jag vill vara kvar, eller om jag skulle ut och resa.
Vad skulle jag svara på det?
Om allt blir bättre är det väl kanske värt att stanna kvar, men isåfall blir det ju bara fram till Maj, och jag tror inte han tycker det är speciellt lönt.

Hmm.. Ingen som känner för att följa med till Gran Canaria istället?

.. Det kunde sluta renga.

Det verkar som om bloggen vill funka idag, så jag får väl passa på att skriva lite, innan den lägger av igen.
Igår morse vaknade jag och allt var på topp! Det kändes verkligen som att allt skulle ordna sig. Nu är jag inte så säker längre. Men det är klart det gör, eller hur?
I always get my way, sooner or later.

Chefen var på psyket igår, och är nu sjukskriven fram till Mars. Då kan jag med ganska stor säkerhet säga att det är kört den 31/12. Så,efter fredagen den 22/12 kommer jag säga upp mig. Jag orkar faktiskt inte bry mig längre. Det räcker med att jag får dra ansvaret för att allt går ok fredag och lördag denna veckan. Anki orkar inte vara där och styra upp saker, så jag får väl kaxa till mig lite. Dom ska fan inte tro att dom kan slöa bara för att hon inte är där, det ska dom ha klart för sig. Och jag har nog hört om de tre blondinerna som måste göra samma sak hela tiden och springa efter varandra som svansar. What's that all about? Dags för dem att ta lite egna initiativ.

Så, nu har jag fått det ur mig.

Eftersom även natten var sömnlös bestämde jag mig för att titta på film, och jag hittade Lucky Number Slevin.
Jag måste erkänna att när det fortfarande bara gått lite över 15 minuter och fler än 7 personer dött genom rena avrättningar, höll jag på att stänga av. Men jag bestämde mig för att ge den en chans till, och det var väl bra det :) För så jäkla kass var den inte, tyckte faktiskt den var riktigt bra!

Hmm, nähe. Dags att gå och duscha lite och göra sig iordning kanske, så jag hinner svänga förbi apoteket och köpa mig min allra första låda med sömntabletter.

I never thought I'd come to this.

Jaha, då sitter man här igen, måndag.
Måndag, måndag, måndag.

Helgen har varit bra.. lugn och skön :)
Jobb fredag, Sen ett besök hos min kusin där det var full rulle :)
Sov mest hela  lördagen, tills alla barnen kom och började springa runt it huset och skrika och grejer. Då var man tvungen att piggna till och vara lite social.
Igår var mitt internet knäppt, och mina kusiner var på besök. Det bakades lussebullar, byttes proppar och spelades Dancing stage så det heter duga :) Synd bara att ena mattan var sönder, kanske hade gått bättre om den varit hel.. eller vad säger du? ;P

Såg ju Donnie Darko i fredags natt med. Jag tror det var bra att jag bestämde mig för att slänga alla fördommar åt sidan, och bara sitta och koncentrera mig. Hade jag inte gjort det hade jag inte tyckt att den varit så bra.
Men det var den :) Andra filmer ser man, och glömmer.. Den här kommer jag nog gå och grunna på ett tag innan den försvinner..

The footlights are fading,
The last note is playing,
And all the balloons are falling down.
Here on the inside,
where I go to hide,
I am not only who they see.
'Cause that is just another part of me

One day I'm a dreamer,
a sweet-dream believer.
Then I'm as grounded as a tree.
One minute I'm wisdom,
So full of desicion,
The next I'm a river running free.
Depends on who I wanna be.

On seven different places,
I am seven different faces.
Say, can you find the heart of me?

14 dagar kvar till jul, och jag har inte köpt några klappar ännu.
21 dagar kvar på jobbet, och jag har inte sökt något nytt.
21 dagar kvar på året, och vi har inte planerat nyår.

Jag känner för att dra en rövare och packa min resväska. För att vara redo, du vet. Om det nu skulle vara så att man hittar något nån annanstans, så kan man bara dra på direkten. Hur underbart hade inte det varit?
Jag känner för att sälja min dator och köpa en bärbar. En stationär kan man inte ta med sig överallt!
Jag känner inte för att städa mitt rum, fasten jag måste. Fasten jag vet att jag absolut måste.
Jag känner för att göra mig av med min bil, orka med den? Nu är den iaf besiktigad och klar.
Det känns som om det snart kommer hända något, som om de här 21 sista dagarna på året kommer föra med sig något kul, något nytt. (och jag vet ju att jag kommer ha sålt datorn innan dess, köpt en ny, städat mitt rum och handlat alla klappar jag behöver.)

Uscha, alla dessa prylar överallt. Orka med dem!